Mitt brev till Magnus;
Hej Magnus, jag hoppas att du har det bra där du är nu, det är bara att vi inte har de bra för vi saknar dig.
Du ska bara veta hur tomt allting känns utan dig det känns så tomt att inte få höra din röst tala och dina fotsteg i golven.
Igår var jag hemma hos er eller där du bodde innan du lämnade oss, jag skulle ta saft och kom då på det som du ofta sa "lång saft eller kort saft" och fick ett leende på läpparna när jag tänkte på det, typ vad jag än gör så ploppar det upp en massa minnen som saker du har sagt och så gör jag det tillexemplel och då kommer jag på hur du gjorde och vad du sa då och en massa sådanna saker, det blir ganska jobbigt för jag tänker på att hela tiden.
Jag kommer alltid att minnas ditt leende och din röst och hur du pratade, ditt skratt sitter långt in i hjärtat och om man skulle berätta för någon hur du såg ut , var väldgt lätt för du gick oftast med ett par blåa jeans och en jack/kofta som var svart med röd och våt text på bröstet du bar nästan alltid kepps också:).
Skulle man berätta hur du var så skulle jag bara säga att du var väldigt snäll, varmhjärtad,en underbar pappa,en underbar vän, en kille med humor och det sista en mycket älskad person som vi alla saknar.
Magnus, jag har svårt att fatta ännu att du aldrig mera återvänder och att vi aldrig mer ser dig, det känns för jävligt och väldigt hemkst. Jag känner mig tom och ensam utan dig för du var ju trots allt min extra pappa och en bra sådan också:).
Det kvittar vilket år det kvittar vilken dag för i mitt hjärta där står du kvar.
Du kommer alltid att vara en älskad person så jag hoppas att vi syns snart igen Magnus.
Massor utav kärlek till dig Magnus från din extra dotter Jeanette

Minneslunden