Hemma igen, och gud vad trött jag är.
När jag satt i bilen på väg till Kalmar och radion spelade så kom en massa tankar upp om Magnus, jag tänkte på vad han kanske gjorde nu, för jag vet att ett liv gömer sig bakom detta livet för det kan ju inte bara stanna upp alltingen.
För meningen är att vi ska ses igen, det vet jag för annars känns allt så meningslöst och du kan ju inte bara försvinna för detta är inte vårt slut, det vet jag.

Kramar Nettan!