Ingen känner, bara jag...

Ändå kommer jag att dölja min tysta ångest, min sorg, men ingen känner sorgen som lyser i mig.


Kramar Nettan!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0