nu är du en ängel, en ängel som hoppar runt på alla moln där uppe i himmlen, och ibland så tar du dig en titt ner på jorden mellan alla molnen och ser oss, du ser oss i alla lägen i både sorg och glädje.
Du ser oss men vi ser tyvärr inte dig, det är hemskt att du är borta och att vi aldrig mer får se varandra igen och höra varandras röster och alla skratten.  Allt är så tyst och allt är så konstigt och ensamt utan dig här, jag saknar alla pratstunderna om kvällarna vi kunde prata om allt och jag har bara bra minnen utav dig. Saknaden är grym och jag förstår inte att du aldrig mer kommer att komma hem, öppna ytterdörren och säga "hej" det är offatbart att din tid är över här på jorden. Jag saknar dig, och jag älskar dig och kommer alltid att ha en fin bild utav dig.
I mitt hjärta lever du vidare.
Kramar Nettan!