Tre år har gått sedan Magnus dog, tre år sedan en underbar själ lämnade oss, tre år sedan vi fick ett samtal utav kristina att något hade hänt Magnus och att vi skulle komma, i luren möttes jag utav skrik & gråt.

Barnen sov hos oss den natten medan vi försökte få in i våra huvuden, vad som verkligen hade hänt, när barnen hade somnat slog det oss, är detta verkligen sanningen, är det såhär det ska vara nu?

Jag kan inte förstå att det är tre år sedan jag hörde hans röst för sista gången, tre år sedan jag såg honom för sista gången, saknaden och tomheten är stor.

Vi var och tände ett ljus igår & minnena suddas aldrig ut & vi glömmer aldrig.