Inatt så drömde jag en dröm som kändes så verkligen och jag minns ganska mycket utav den, jag tänkte att jag skulle återberätta den lite grann.

Jag ser en lång trapp som jag tassar mig upp för, den är så lång så att jag får stanna på mitten för att sedan vila en kort stund, efter den korta pausen fortsätter jag gå upp för den långa trappen, jag vet ej vart trappen leder men snart är jag framme och nyfiken som jag är så ska jag såklart kolla vad som finns där uppe. Jag är nu högst upp på trappen och där är en liten dör så jag öppnar dörren och hukar mig ner och kryper in igenom den lilla dörren, när jag reser mig upp på benen igen så möts jag utav Magnus, han ger mig en stor kram och välkommnar mig till himmlen, jag blir sedan mött utav min mormor,morfar och farfar och en massa kramar, bredvid och bakom dom står också en massa andra änglar som välkomnar mig till himmlen.
Magnus förklarar sitt nya liv uppe i himmlen, och visar mig runt bland alla molnen.
Vi två flyger med våra vingar upp till det högsta molnet, Magnus förklarar  att han brukar sitta här och kolla ner på oss, han säger att när vi gråter så gråter han också och när vi skrattar så skrattar han också, han förklarar att han delar vår sorg och glädje han förklarar också att han saknar oss jättemycket, vi sitter länge på molnet och pratar minnen.

Jag vaknar sedan upp helt gråtfärdig, kudden helt svart och likadant med båda mina kinder.
Jag minns dock inte allt men drömmen var så verkligen och allt Magnus förklarade så som sin saknad, och att han delar allt med oss blev rätt jobbigt (psykist altså) så jag förstår att jag vaknade gråtfärdig.
Men som sagt drömmen var bättre en det jag skrev och det känndes verkligen att jag fick träffa Magnus igen, men doch var det bara en dröm.

Sov så sött
Kramar Nettan!