3 Månader!
3 hela månader har gått utan dig. När du dog så trodde jag inte att jag skulle orka med en dag till, men som sagt livet går vidare men jobbigt är det. Jag har än inte förståt att du aldrig mer kommer tillbaka, att du aldrig mer kommer att öppna dörren och säga "hej", att jag aldrig mer får höra ditt skratt och dina skämt, för i hela mitt liv så kommer jag att få leva utan dig och alla dessa saker. Jag trodde aldrig att du skulle lämna oss så här tidigt, det är ju så självklart att det är som det brukar, men man ska aldrig ta något för givet det vet jag nu. Under dessa 3 månaderna så har jag upplevt både sorg och glädje,ilska och saknad. När man hade varit på något roligt så ville jag snabbt berätta det för Kristina och Magnus, vi kunde prata hur länge som helst om vad som helst, vi kunde prata om allt mellan himmel och jord. Du gillade att tetas med mig och jag tyckte alltid det var lika kul när vi tetades med varandra. Vi 3 kunde sitta en hel kväll och kolla på rysare och bara prata, helst en massa skvaller, men oftast så pratade vi sönder hela filmerna, men det gjorde inget för då var det något intresant vi talade om just då. Jag brukade spela spel på internet sidor, och du gick alltid in och spelade dem efter mig sedan, när du hade fastnat för ett roligt spel så visade jag dig bara nya. Du var en underbar person på alla olika sätt, jag gillade att fördriva tiden ihop med er, att bara prata räckte för mig.
Jag saknar dig och alla dessa minnen vi han att få ihop.
I sorg och glädje lever vi vidare med varandra
Du är saknad och älskad Magnus Olofsson.
Kramar Nettan!
Väldigt fint skrivet,jag sänder en massa styrke kramar till dig gumman.
Kram Linnea!
Puss:)
Kram från ett tråkigt Ruda.
Mycket fint skrivet! :-)
Underbart skrivet.
Det är jättesvårt att förlora någon man älskar så mycket. Men som sagt livet går vidare och du med. Att minnas honom sådan som han var, gladd, snäll och roligt kan ge dig styrka. Han kommer alltid leva i ditt hjärta, så man kan inte säga att han är död. Han lever och kommer alltid att göra det.
kram
Hej!
Miste min pappa när jag var 19, var inte redo då, tror inte att man nånsin blir det, men saker och vore det inte hemskt om man skulle leva sitt liv i skräck och förtvivlan utifall att om det mest hemska skulle hända?
Vi pratar mycket sånt numer, min svärfar, särbot's pappa, avled innan jul, och han funderar också kring de sakerna, när man är färdig med sina föräldrar.. Han är snart 37 år själv, sorgen är tung att bära för oss alla och jag hoppas du fortsätter att orka, såren läker inte helt men man vänjer sig på nåt konstigt sätt... Kanske slutar man att peta i dem, kanske lugnar det sig bara..?
Väldigt fint skrivet var det och jag hoppas att du får en fin sommar trots sorgen i ditt liv!
(om jag skriver rörigt, som jag nästan alltid gör numer, så hoppas jag att du kan godta min ursäkt, är epileptiker med lite väl starka mediciner tror jag, hjärnan är som en gröt ofta och jag fastnar just i svamlet.. generad)
Ta hand om dig och dina fina syskon!
Väldigt starka ord för att vara så ung, du är stark och jag vet att du kommer att klara detta, jag sänder dig en massa styrke kramar för att orka allt i det hemska.
//Anna.
