1 kilo till!
Är det sorgen som gör att man bara går ner? jag äter ju normalt för det har jag varit duktig med i alla fall om jag inte alls känner matsug och bara känner illamående, går man ner för det? hur det än är så är det konstigt, i alla fall enligt mig har aldrig varit med om detta förut (har aldrig mist någon innan, och nu var det ju en sådan nära person också det blir ju värre). Mina nyckelben börjar att synas mer, innan bara kände jag dom väldigt väl men dom syndes inte så mycket (dom syndes "normalt"), jag tycker att jag känner alla ben som finns, det blir säkert så för man tänker ju på att mer när man kolla i speglar och så, så jag börjar känna mig "äcklig" har aldrig tyckt det är riktigt snyggt när benen och sådant syns (så spinkig är jag inte men det syns det kan jag lova).
Jag vill ha dig här
Jag saknar dig
Allt känns så fel, allt känns så tomt
om jag bara hade fått säga en sista sak
om jag bara kunde få se dig le en sista gång
Jag önskar så mycket, men får så lite, jag önskar och önskar men aldrig mer kommer du för det.
Världen är orättvis, världen är grym.
Hade världen varit rättvis så hade dom aldrig tagit dig ifrån oss.
Hade världen varit rättvis skulle dom i alla fall ha låtit mig säga en sista sak och se dig le en sista gång.
Jag saknar och älskar dig så mycket att det inte finns ord att beskriva den känslan.
Kramar Nettan!
(Jag och Hilma) I dina barn ser jag hoppet och i dina barn så ser jag dig.
Svar. efter begravningen (två veckor efter) så började jag äta lite mer och slutade då gå ner i vikt men innan jag började gå upp i vikt igen tog nog en och en halv månad till
Svar. när jag var liten eller ja från de att jag föddes till jag var 13 så stod vi varan jätte nära, vi var ofta hemma hos dem och så. Men sen så blev det allt minde och minde och de senaste året (då han var sjuk) så träffade jag han inte så mycket. Men man har ju alla minnen kvar sen man var lite och så, hur nära stod du han som du kände som gick bort?
Svar, ja okej, usch det är så hemskt när folk som inte har ålder inne dör. Ja min farbror fick lungcancer och när han fick reda på de så sa läkarna att det bara fanns en väg ut och det kunde gå fort, det gick 53 veckor. Hon var som min andra pappa när jag var mindre :/
Kram
Svar. Nä de hann jag tyvärr inte för man sköt de liksom bara framför sig. Men sen han sista dag här på jorden så var alla han sysko, bara och föräldrar och hälsade på honom medans jag var i skolan. Men när pappa kom hem så sa han att han skulle in till sjukhuset igen och då ville jag följa med och det fick jag. Men när vi kom till sjukhusen så var han så trött och ville inte ha besök så vi åkte hem igen och se på natten dog han.
Svar. Usch nej vad hemskt. Men det är som en av mina andra förbrödrar sa till mig. Att gud tar tillbaka de snällaste och finaste människorna först, för de e för bra för att leva här på jorden :/ fast man önskar att det var tvärt
Svar. ja eller hur, men nu är det tyvärr inte så :/
Svar. ja de skulle varit så sjuk bra om man kunde de, då skulle jag nog tagit och träffat Rikard mycket mer än vad jag har gjort
