Mitt liv har verkligen varit en berg och dalbana (och är), åkt upp och ned lite hur som helst. Det kommer stunder då det känns värst men det går inte att jämföra mitt liv nu och för några månader sedan, trots allt hemskt vi har varit med om och vi var tvungna att gå igenom så känns det ändå så bra. Småsaker lägger jag inte ned tid på, så det tar inte ens upp min tid (småtjaffs, osv).

Det enda som fattas så att det ska kunna bli ännu bättre, är barnen! saknar att kunna vara med dom när jag vill, och kunna se och höra dom när som. Men jag vill ändra på detta och börja träffa dom offtare, det är en bit att åka men herre gud vad i hela världen gör det? Jag älskar er Emma och Hilma. 

Jag är så glad för er skull, att det har gått så bra trots allt hemskt.

Kram