Jag funderar på om det var det rätta & efter varje gång jag har funderat har jag kommit på mig själv med att det var de, jag kan inte säga att jag är glad för de men det är en lättande känsla, vi kan väl säga att det var ödet som bestämde? Jag vill inte vara "en såndär", jag vill inte ha det så jag vill ha det som det är nu och med ett leende på läpparna kan jag pusta ut och gå vidare.