Jag faller tung som en sten, min kropp faller ihop av tyngden utav ensamhet och sorg. Mitt leende på läpparna är bara på låtsas den ni ser är inte den som finns. Mina tårar faller handlöst ner på mina kinder, dom torkar jag bort men mitt hjärta som blöder kan ingen torka. Ni tror att ni vet vem jag är, men den ni ser det är inte den jag är. Allt det tunga har fört mig hit, ensam bär jag på de allra tyngsta, smärtan.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig♥


Kommentarer
Postat av: Nole

Tråkigt o läsa att du mår dåligt. Om det nu är någon tröst så gör vi nog det lite till mans emmellanåt. Men efter regn kommer solsken. Samhällsföreningen ha flera blogglänkar på sin webbsida. Är det OK om din är med? I så fall meddelar jag Sven-Allan (weebmastern) det. Så du behöver bara ge mig ett ja (förhppningsvis) så fixar jag resten. Du kommer att få fler läsare, vilket man väl vill ha - eller hur? Känner du fler som bloggar får dom gärna få länk från Samhällsföreningens sida. Ju fler desto bättre. Meddela mig - eller för den delen Sven-Allan. Hans mailadress finns längst ner på www.ruda.se

2011-10-25 @ 17:17:16
URL: http://janolof.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0